Jag är uttråkad... igen.

Det hjälper inte att lyssna på Ane Brun för då blir man melankolisk också. Men det är ju bra musik så att säga.

Det känns lite som om jag går runt och väntar på att nåt ska hända. Fast på sätt och vis gör jag det eftersom jag väntar på att Sara ska komma hem så vi kan flytta till Göteborg.

Ju förr desto bättre.

Då måste Christopher följa med... och jag är inte så säker på att han kommer göra det... eller rättare sagt vilja. Men kanske jag målar fan på väggen som ma brukar säga.

Men jag skulle nog inte klara av att ha långdistans förhållande... inte på det avståndet. Jag skulle vara ett vrak av att sakna honom och det är ju en bit mellan Falun och Göteborg. Dessutom skulle det vara jag som reser upp snarare än att han reser ner...

Men man ska inte noja upp sig för saker i onödan. Jag får helt enkelt prata med honom... och jag kommer ju inte flytta förrän i februari eller mars. Det är några månader dit och man vet inte vad som kan hända innan dess.

Nej, jag får muntra upp mig istället!